LÖPARNAPRAPATEN @ Specialistgruppen
En pågående debatt är huruvida längre löpdistanser såsom marathon har en negativ inverkan på hjärtat. Detta baseras på dels de dödsfall som uppkommit i samband med lopp samt blodprovsmässiga iakttagelser hos friska löpare. Tidigare har det bland annat noterats att blodvärden som är förenade med stress och skador på hjärtmuskeln (myocardiet) såsom creatin kinase (CK) har varit förhöjda i samband med långlopp. En studie från januari -14 genomförd på 8 stycken manliga löpare (medelålder 52 år) under ett 308 km långt ultramarathon visar på data i motsatt riktning. Regelbunden provtagning gjordes före och under loppet av 4 stycken blodmarkörer däribland CK som är förenade med negativ påverkan på myocardiet. Utav dessa 4 markörer var 2 stycken förhöjda, innefattande CK. Dock var dessa ökningar inom ett normalt spann. Således ansåg författarna att studiedeltagarnas myocard inte var utsatt för negativ påverkan.
Egna reflektioner kring studien. Jag anser att två styrkor med genomförandet är att man tittat på flertalet blodmarkörer och deras inbördes relation. Detta bör medföra en mer rättvis bild resultatet i jämförelse med att titta på enskilda blodmarkörer utan inbördes relation. En annan styrka är att man har inkluderat en grupp som är mer benägna att drabbas av denna typ av sjukdom, det vill säga medelålders män. Däremot besitter studien också en del svagheter. Det låga antalet deltagare påverkar bland annat validiteten på resultatet. Vidare så är överförbarheten på den stora massan ogenomförbar just på grund av att man bara tittat på medelålders män. Enligt mig hade det också varit intressant med någon typ av långtidsuppföljning, vilket inte genomfördes. Vidare studier på ämnet behövs för att kunna styrka om det är själva aktiviteten i sig som orsakar skador på myocardiet med eventuell dödlig utgång eller om det snarare är slumpen och/eller medfödda sjukdomar som avgör.
Till omnämnd studie.
LÖPARNAPRAPATEN @ Specialistgruppen
En återkommande fråga från bland annat oroliga föräldrar och tränare är huruvida visuellt iakttagna avvikande rörelsemönster hos unga löpare eventuellt kan leda till skador? Exempel på avvikelser kan vara låga fotvalv, att belastad sidas höft far ut i sidled (lateral tilt) eller att benrörelsen ser ut som en vispande rörelse snarare än ett hjul under höften. Min erfarenhet och det jag brukar delge är lugnande besked. Dessa typer av fynd är en del av en normal utveckling och normalt åldrande. Detta resonemang backar jag i dagens inlägg upp med en färsk studie som bejakat just dessa delar. Denna studie kan påvisa att avvikande rörelsemönster på upp till 15-20 % sidoskillnad från sida till sida inte är förenat med skador. Åldern på deltagarna delades upp i prepubertala, pubertala och postpubertala barn/ungdomar. Deltagarna rubricerades under studieperioden som skadefria trots horisontell kraftskillnad mellan höger och vänster ben på ca 15 %, styrkeskillnader mellan 15-16 % och vertikala kraftskillnader mellan 18-21% och skillnader i rörelsemönster mellan 15-26,5 %.
Utifrån detta kan man dra vissa slutsatser. Dessa avvikelser behöver inte alls bidra till framtida skador hos unga utövare. Däremot är det fortfarande svårt att uttala sig om dessa avvikelser är en del av befintliga eller potentiella framtida skador hos seniora utövare. En aspekt skulle kunna vara att många av dessa avvikelser minskar med stigande ålder. Givetvis finns det en möjlighet att avvikelserna kvarstår hos den enskilda löparen trots senior ålder. Eventuellt skulle man kunna se en koppling till skadebenägenhet hos just dessa individer. Mer forskning på området behövs för att kunna dra mer specifika slutsatser.
Till omnämnd studie.
LÖPARNAPRAPATEN @ Specialistgruppen
I dagen inlägg presenteras en review som redovisar olika faktorer som kan ligga till grund för att utveckla benhinnebesvär. En stor del av en naprapats kliniska arbete innefattar att informera patienten om uppkomsten till dennes besvär. En aspekt som är minst lika viktig som att åtgärda själva skadan. Gällande just orsaksmekanismerna är min erfarenhet att vi som kliniker ibland kan dra lite för stora växlar utan att ha tillräckligt mycket på fötterna. Detta grundar jag på att det fortfarande finns väldigt få bra studier som kan understryka att exempelvis svag höftmuskulatur kan leda till knälöparåkommor såsom löparknä med mera. Denna studie kan påvisa ett klart samband med bland annat högt BMI och benhinnebesvär. En aspekt som känns ganska självklar. Mer intressant tycker jag är statistiska samband mellan benhinnebesvär och ökad utåtrotation i höftleden hos män och tidigare användning av ortopediska inlägg. Med denna vetskap har du som löpare en bättre förutsättning att kunna motverka framtida benhinnebesvär.
Till omnämnd studie.
