LÖPARNAPRAPATEN @ Specialistgruppen
Ett par månader efter publicering skall undertecknad ge sig på ett försök att referera en utav de just nu hetaste studierna inom barfota/framfotalöpningsträsket.
Studien i fråga kommer från ett forskarteam på Harvard University inriktade på löpning. För er som är obekanta med dessa herrar så är detta en stab som forskar på löpassocierade aspekter, ledda av löpardoktorn Dr. D E Lieberman. Lieberman har en grundtes om löpning ur ett evolutionärt perspektiv, där människan är skapt för långdistanlöpning och således bör primitiva löpaspekter anammas på bekostnad av väluppbyggda skor och att landa på hälen. Dr. Lieberman har tidigare publicerat en studie inom ämnet som undertecknad har kommenterat i tidigare inlägg där slutsatser dras kring huruvida fotisättning påverkar kollisionskraften som kroppen utsätts för i belastningsfasen under ett löpsteg. Den senare studien av dessa två kan ses som en fortsättning på slutsatserna författarna besitter från föregående publicering.
I den senaste studien har författarna tittat retrospektivt (bakåt i tiden) på löpare med uppdelning av huruvida de landar med en framfota- kontra hälisättning för att utvärdera om dessa två gruppers skadehistorik skiljer sig. 52 personer deltog i studien varav 31% landade med framfoten först och resterande 69% landade med en hälisättning. Hela 75% av det totala urvalet hade minst en överbelastningsskada/säsong. En siffra som stämmer väl överens med liknande studier där författarna har tittat på skadeprevalensen hos löpare. Dock kunde författarna se en signifikant skillnad i skadeutfallet mellan de två grupperna. Deltagarna med hälisättning löpte 2,6 gånger större risk att drabbas av en mild skada (skattad i denna studie som <10 dagars skadefrånvaro) och 2,4 gånger större risk att drabbass av en moderat skada (11-70 dagars skadefrånvaro). Ingen signifikant skillnad mellan grupperna sågs gällande antal svåra skador (>70 dagars skadefrånvaro).
Dessa data bör som alltid tolkas källkritiskt och likväl som ovan angiven information är intresseväckande bör det också noteras vilka brister/felkällor studien besitter. Designen på studien är av väldigt låg evidensgrad. Hade studien exempelvis genomförts prospektivt det vill säga att författarna hade tittat framåt i tiden hade studien besuttit en högre tillförlitlighet. Vidare så skiljer sig dessa resultat väldigt från liknande studier. Vilket bland annat skulle kunna förklaras av att urvalet i denna studie är personer som vanligen tränar och tävlar på 800-1000 m sträckor medan andra studier har studerat långdistanslöpare. Oavsett evidensgrad och skillnader i utfall i jämförelse med liknande studier så är resultatet intresseväckande. Försiktighet bör dock iakttas att tolka/övertolka denna konklusion. Betydligt mer underlag behövs innan vi kan dra allmängiltiga slutsatser kring detta ämne.
